Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Lätt att läsapuff-rattigheter

Författar Arkiv

Internationella kvinnodagen 2018

8/3, Internationella kvinnodagen

Nene fick inte börja skolan för hon är tjej. Men Nene fick en andra chans!

Nene hade en dröm. Något som hon önskade sig mer än allt annat. Och det var att få börja skolan. När hon såg de andra barnen gå till skolan på morgonen önskade hon så att hon kunde följa med dem. Hon skulle också vilja lära sig att läsa och skriva och lyssna till en lärare som berättade om nya spännande saker varje dag.

Fastän Nene var elva år hade hon inte gått en endaste dag i skolan. Hennes föräldrar tyckte nämligen inte att det var särskilt viktigt. Och dessutom behövdes hon hemma.

Så länge Nene kunde minnas hade hon hjälpt sin mamma i hemmet. Hon sopade golv, hämtade ved och vatten och tog hand om småsyskonen.

Staden där Nene bor heter Dioila och ligger i sydvästra Mali. Runt staden breder åkrar ut sig och från tidig morgon kan man se arbetare ute på fälten. Många av dem är barn som arbetar istället för att gå i skolan. En av dem är Nenes bror.rafiki-framfor-tavlanl-bloggbild

Men så en dag fick Nene höra talas om att det skulle komma en skola till Dioila. Skolan kallades för ”Speed School”.
Speed School betyder ”snabb-skola” och var för barn som Nene, som aldrig hade haft möjligheten att gå i skolan. Full av iver sprang Nene hem till sin mamma och pappa för att berätta den stora nyheten.
Gissa om hon blev besviken när både föräldrarna och hennes äldre bröder sa nej. De tyckte inte att flickor behövde gå i skolan och dessutom behövde familjen hennes hjälp hemma. Men Nene gav inte upp utan tjatade och tjatade.
Till slut lyckades hon övertala sin pappa och det bestämdes att Nene skulle få börja skolan.
Sedan en tid tillbaks går Nene i skolan.  – Det är det roligaste som finns!

Efter bara några månader har jag lärt mig både läsa och skriva, berättar Nene. – Min klass är liten och jag får jättemycket hjälp av lärarna. Dessutom använder lärarna det språk som Nene pratar hemma. När de har lärt sig lite mer ska de få lära sig franska också.
Efter ett år med Speed Schools kommer hon kunna hoppa in i den vanliga skolan. Och Nene vet vad hon vill bli när hon blir stor. – Jag vill bli lärare så att jag kan ge andra barn samma chans som jag själv har fått!

Ladda ner Rafikis barnrättsbok

Text: Åsa Einarsson Foto: Paula Alderblad 

Vann du på Rafikis kryss

 Rafikis korsord i nr 1 2016.

Krysset var i tidningen där du kunde läsa om att barn som lever med en funktionsnedsättning har samma rätt att delta som andra barn har.

Vi har dragit några vinnare:
Det kommer en hälsning från Indien – eller i alla fall en elefant.

Här är vinnarna:

Astor Isbäck Hägersten

Daliya Klecing Lerum

Nemo Rylander Vintrosa

My Högberg Habo

Hanna Kling Umeå

Grattis!

 

Sareeta och Rafiki

Ekologiska fotavtryck – Var kommer din mat ifrån?

Sareeta bor på internat i veckorna. Hon är 11 år och bor i Nepal. Hon går i klass två. Byn heter Pragatinagar.
Sareeta har svarat på Rafikis frågor om det som påverkar vårt ekologiska fotavtryck.

Kongozanga i Mali och Linn i Sverige har svarat på samma frågor.
Jämför deras svar och passa på att kolla hur ditt svar skulle bli!

Sareeta, hur långt från skolan bor du?
– Det är ungefär tre kilometer till skolan. Jag går på en vanlig skola och eftersom jag har en hörselskada får jag gå i en klass för döva barn.

Hur tar du dig dit? – Jag bor på skolan som internatelev i veckorna och är hemma på helgerna.

Sareeta i rummet på skolan där hon bor på veckorna.

Vad äter du under en dag?
– Vanligtvis blir det te och bröd på morgonen och ris, dal (linsgryta), grönsaker och pickles till lunch. På kvällen får jag mest ris och grönsaker. Ibland är det kött till också. 

Var kommer maten ifrån?
– Min familj har en liten bit mark där vi odlar mat som räcker i ungefär två månader. Resten av året köper vi mat på marknaden. Kryddorna på marknaden

Hur får du ditt vatten?
– Hemma har vi en brunn. Vattnet pumpas upp till en tank med hjälp av en elmotor.

Hur många varma tröjor har du i din garderob?
– Jag har två tröjor, en att använda hemma och en i skolan.

Vad har du på dig?
– Jag har på mig en skjorta och klänning, min skoluniform.

Hur bor du? 
– Jag bor i ett litet hus med plåttak. Det finns bara ett rum i mitt hus. Vi förvarar saker på loftet och familjen bor på bottenvåningen. Köket finns i en liten tillbyggnad.

Värmer ni upp huset?
– Vi gör upp eld i huset för att få värme, samma eld som vi lagar mat över. Och på kvällen stänger vi alla fönster och dörrar för att hålla värmen.

Vad gör dig lycklig?
– Jag blir glad när min pappa kommer hem från Indien, där han arbetar. Jag blir glad när mamma hämtar mig på skolan. Jag känner mig glad när jag leker och är tillsammans med mina vänner.

Text: Keshab Bhattarai Foto: Johanna Lindberg
Denna artikel skrevs till Rafikis nummer om ”ekologiska fotavtryck”. 

Tema: Att leva med funktionsnedsättning

Rafiki har träffat Swabiya, Yosef och Lovisa. De delar med sig av hur det kan vara att leva med en funktionsnedsättning. Du kan läsa om  vad det står i barnkonventionen om detta. Rafiki förklarar vad orden betyder och tipsar om en lek där alla kan delta på lika – eller olika – villkor.

Handla rättvist

Ingen ska skadarafiki-i-bananodlings av sitt jobb

Det finns lagar som bestämmer hur arbetsplatser ska vara.
De som ger människor jobb ska se till att arbetarna inte skadar sig, inte jobbar för länge och att de får så mycket lön att den räcker till att betala hyra, räkningar och mat. Så är det inte i alla länder.
En stor del av de bananer som säljs i Sverige har besprutats och jordbrukarna har blivit sjuka.
Jeans är av bomull och tillverkningen har skadat både naturen och arbetaren.
Den som tillverkat byxan tjänar väldigt lite pengar – men den som sålt byxan har tjänat mycket. Det är orättvist!  

Titta efter fair trade-märkning

Många som arbetar i fabriker i fattiga länder får dålig lön och kanske måste jobba alla dagar i veckan.
Buller, farliga maskiner, gifter, obekväm arbetsställning och mycket annat gör att arbetarna kan skada sig. Därför är det viktigt att tänka på vem som gjort sakerna vi köper.

Ett sätt är att titta efter en Fairtrade-märkning. FCM_RGB_POS11-294x300 Då vet man att de som gjort saken har bra arbetsvillkor, har fått en bra lön och att deras barn kan gå i skolan.

Fair trade är engelska. Det betyder Rättvis handel.
Om man sätter ihop det till ett ord Fairtrade så är det en märkning som visar att varan bidrar till bättre villkor för människor i fattiga länder.  


I Indien bor Simram. Hennes mamma jobbar med fairtrade. Läs mer HÄR

I Guatemala startar kakao-odlare faritrade-företag för att det ska bli rättvist. Som hos Maria och David.

HÄR finns Rafikis recept på glassbanan. Hur mycket av ingredienserna kan du hitta med fairtrademärke i din affär?

Rafikis hela tidning om Fairtrade hittar du här.

Chokladfrukt till frukost

kakaofruktUtanför Davids och Marias hus finns höga kakaoträd. De gulvita kakaofrukterna har mognat och plockats. Av dem har familjen gjort kakaomassa och kakaosmör.  

Hemma hos David och Maria dricker de kakaodryck till frukost, innan de tar skolbussen till skolan.
Kakaomassa läggs i en kopp varmt vatten, men Maria vill hellre ha varm mjölk. Till den äter de tortillas, ett gott majsbröd.tortillabakande          

 

Här bakas tortillas – majsbröd.

 

 

 

 

På Davids och Marias skola är det fest i dag. 

Skördefest på skolan. Klä dig som mormor eller farfar!

Skördefest på skolan. Klä dig som mormor eller farfar!

Alla skolor i Guatemala har skördefest. Då spelar man teater, sjunger och klär sig i  traditionella kläder.
– Det är roligt att ha samma kläder som mormor alltid har på sig.
Då ser alla vilken maya-släkt jag tillhör, säger Maria.
Här i landet finns det olika släkter och folk och de pratar många olika språk.
– Vi pratar quechua – fast när vi är tillsammans med andra pratar alla spanska i stället.
Skördefesten firas när skörden är klar – först i skolan och sedan fortsätter festen hemma på kvällen.


Det är viktigt att alla hjälps åt vid skörden.
Får vi mycket skörd har vi mat för hela året och kan sälja på marknaden. Alla är glada och stolta när allt är klart och pappa blir på bushumör, avslöjar David.
David och Maria hjälper sina föräldrar när kakaofrukten ska skördas.
En del av deras kompisar åker iväg med sina familjer för att jobba på stora plantager för att tjäna pengar. De barnen missar skolan. Under senare år har man upptäckt att barnarbete är vanligt i kakaoodlingar.

Fair trade-choklad kommer oftast från familjeodlingar som jobbar tillsammans i kooperativ. De har fair trade-regler och det kontrolleras att inga barn jobbar där.
Om familjer som odlar kakaofrukt hjälps åt att sälja skörden  tillsammans kan de få bättre betalt. De kan också bestämma själva, till exempel att de inte ska använda gifter och om de vill bli ett fair trade-företag. Precis som Davids och Marias familj!

Mer om fairtrade.

Text: Bitte Arréhn Foto: Bitte Arréhn

Tema Fairtrade – Rättvis handel

Rafiki träffade Simran i Indien. Hennes mamma lär andra att sy jobbar med rättvis handel. Hon vet varför det blir bättre för Simran och andra barn. I Guatemala odlas kakao. Kolla in hur barnen där kan påverkas om du väljer choklad som är märkt med fairtrade. Läs om hur Fairtrade fungerar. Prova att göra en glassbanan eller fundera på hur bomull kommer till din tröja!

Har barn rätt att glömma?

Idag är det förintelsens minnesdag.
Det finns många barn i Sverige som kommer hem från skolan idag och inte vet det!


Om ingen har berättat:
Den 27 januari för 70 år sedan befriades ett läger på den plats som på tyska heter Auschwitz. Där mördades en miljon judar.
Det fanns andra läger och totalt mördades 6 miljoner judar.
Romer, homosexuella och de som hade en funktionsnedsättning var andra grupper som systematiskt mördades av de tyska nazisterna.

Detta kallas ”Förintelsen.
Vi har en minnesdag för att hedra dem som mördades och för att vi inte vill att det s
Rafiki med iPadka hända igen.

Du ska inte glömma bort det som hände under förintelsen. För vi människor glömmer och sedan gör vi samma misstag igen.

I barnkonventionens artikel 2 står om att alla barn har samma värde. Men vad står det om att glömma? Ingenting.
Men det står i artikel 17 att staten ansvarar för att barn har tillgång till information från olika källor.
Det är inte så lätt att minnas förintelsens offer om man inte ens har fått höra att det hänt.    

Rafiki tycker att alla skolor borde berätta för eleverna.
På rätt nivå förstås och det kan alla pedagoger. Det är viktigare att veta om denna minnesdag än vem som har namnsdag idag.  

Till dig som är pedagog:
Det var inga grannar (jo – men inte så många) som protesterade när judar inte fick ha jobbet kvar. Eller när de fick flytta från sitt hus. Så varför skulle de börja säga nåt när de skickades iväg på godsvagn. Det kan vara på sin plats att diskutera civilkurage.

En enkel ”4 hörnövning” finns i  slutet av ett tidigare lektionsförslag.