Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Lätt att läsapuff-rattigheter

Författar Arkiv

Kardemumma

Barn på flykt
 
Barn på flykt
 
Barn på flykt
 
Barn på flykt
 
Barn på flykt
 
Barn på flykt
 
Barn på flykt
 

Rafiki och Andreas fortsätter att upptäcka Laos:

Idag följer vi med farfar Tong till hans odlingar. Han tillhör de som vill prova nytt så för ett par år sedan började han odla kardemumma. Alla grannarna sa att det inte skulle fungera men farfar Tong började med några hundra plantor på sin mark. Han odlar förstås ris men för att få in pengar så odlade han och många andra opium för att sälja. Det ger bra betalt. Men det är egentligen olagligt eftersom opium är en drog.

Vi går ner bakom huset och förbi grannarna. Det ät brant utför och vi klättrar över ett staket. Det är en lerig stig och det gäller att hålla balansen. Vi går genom buskar och farfar Tong pekar på träd som man kan ha till olika saker. När vi kommer ut i en glänta pekar han rakt utför:

-Där börjar min mark, säger han. Här ska vi ner.

Och vi trodde vi redan var nere. Men det är bara att hänga med för det går fort. Han går ju här varje dag för att rensa i odlingarna.

Vi kliver rakt in i kardemumman. Det är buskar som är nästan 2 meter höga. Det borde hänga påsar med kardemumma nånstans? 

Längst ner mot marken har stammen en knöl. och från den växer det små frukter eller frökapslar. Det skördar man och så torkas det. Det finns olika sorter som man tjänar olika mycket på.

I skuggan bland buskarna så måste vi fråga hur det går med odlandet.

– Det går hur bra som helst. Jag tjänar mer på kardemumma än jag gjorde på opium, säger farfar Tong.

Såg ni min nya motorcykel utanför huset. Det är kardemummapengar. Nu har många grannar börjat med kardemumma. Jag fick många plantor alldeles gratis från ett byprojekt när jag började. Och det ingår att jag delar med mig av några plantor. Och jag har delat ut massor. Det växer nytt här hela tiden. Men nu vet vi att det fungerar så nu vågar många köpa plantor på marknaden.

Vi lämnar odlingen och börjar klättra uppåt. 30 grader varmt så det är bäst när vi plöjer oss fram i snåren där det är skugga. Till sist är vi uppe i byn. Dags att resa till en annan by där det ska bli utomhusbio när solen gått ner.

Farfar Tong heter något annat men jag kommer inte på det.

Projektet är en del av insatser som Erikshjälpens partner WorldRenew gör i Laos.

Lunch i Laos

  1. Lektionerna startar kl åtta och håller på till halv tolv. Då går alla elever hem och äter. Det finns skolor som har skollunch men det är inte det vanligaste. Lunchrast till halv två. Och sedan lektioner till ungefär kl fyra.

  • Alla elever och lärare lämnar skolan halv tolv. Rafiki följer med genom byn och ser någon som torkar bomull? och någon annan som torkar chilifrukter i solen. Grisar och höns. Det växer julstjärnor i vägkanten. Inte i små blomkrukor utan stora buskar.

Alla barn försvinner hem till sig och Rafiki och Andreas ska äta med teamet som har en hälsodag på skolan. En av killarna bor i byn så vi går dit för att laga mat.

Riset är klibbigt och kallas sticky rice. kokades i morse och hålls varmt i speciella korgar. Sakhaw fixar med bönorna och någon annan hackar lök och kokar en sorts sjögräs. Ser ut som spenat. La har hämtat bananblad som blir en snygg duk på bordet som han lyfter ner från väggen. En i gänget passar på att ladda datorn och föra över bilder till eftermiddagsaktiviteterna för det finns inte ström på skolan.

Sen är det mat. 

Hela gänget laddar för att fortsätta hälsodagen på skolan. Andreas och Rafiki tänker hälsa på en bonde som bytt opiumodlingen mot att odla kardemumma. Det kommer!

 

 

Rafiki i Laos

Idag är det en annorlunda dag på en skola bland bergen i norra Laos. Ett team som åker runt i skolorna har kommit till dem. Teamet åker runt i byarna och det handlar om att tvätta händerna, använda rent vatten till mat, var man går på toa och var man slänger skräp.

När Rafiki kommer har eleverna sprungit runt på skolgården och satt upp flaggor i olika färger: Här ska det vara rent, här går vi på toa, här slänger vi skräp. Naturligtvis sitter det inga flaggor för att gå på toa mitt på skolgården. Det vet förstås barn här också. Det finns ju toalett. Men bakom buskarna då – vad är det för problem med det?

 

 

Onechen berättar varför och lär barnen flera sånger. De är på språket Lao. Det är barnen inte så bra på. De pratar språket rshi hemma (ershi). Två flickor i femman sjunger en sång om samma sak på sitt språk. Då kan barnen sjunga med bättre. La tar över berättander  för han är från byn och kan språket. Det kan inte lärarna som jobbar här.

– Nu ska vi ut och tvätta oss, säger han. Vi tar kort på era händer nu och sen tar vi efteråt så ska vi jämföra.

De tvättar händerna med tvål och några klipper naglarna. De sköljer bort tvålen och tar nytt kort. Sen äter alla banan och jordnötter för nu har de rena händer.

 

La fortsätter och berättar om vilket vatten som är bra när de sköljer grönsaker. En av tjejerna i klass 4 har med lillasyster idag. Hon vill mest springa ut men det finns ingen annan som kan passa henne.

Barnen får höra en berättelse om en kille som drack smutsigt vatten och blev sjuk – och hur han kom på hur han skulle få rent vatten.

Vi springer in och ut ur klassrummet hela förmiddagen. Det slutar med att eleverna samlar skräp och slänger det på rätt plats. Sen är det lunch. Då är klockan halv elva. Och hur det går till kommer i en senare text.

 

 

Rafiki o Andreas

Bygg en förstärkare - återbruk

Återbruk – bygg en förstärkare

ÅterbrukBygg en förstärkare

Du har säkert provat att koppla en liten högtalare till mobilen. Men nu kan du bygga en egen av sånt som kan återvinnas! När man tar använda saker och gör något nytt av det kallas det återbruk. Återbruk är ännu bättre än återvinning.

1. Ta en tom hushållsrulle och två plastmuggar.
2. Gör ett avlångt snitt, ungefär en halv centimeter brett, i mitten av rullen. Hålet ska vara lagom stort att sätta ned din mobiltelefon i.
3. Gör en rund öppning i vardera muggen.
4. Tryck fast hushållsrullen i öppningarna på muggarna.
5. Ställ din mobiltelefon i hushållsrullen. Nu är din förstärkare klar!

Vill du piffa till förstärkaren och få till en fin design? Måla rullen och klä in den i snyggt papper. Du kan också limma stjärnor på muggarna.

Telefon i El Salvador

När får man en telefon i El Salvador?

Det är onsdag. Mattelektionen är slut. Treorna har rast. Några barn övar en dans inför ett uppträdande.

Efter ett tag är nästa lektion igång. Hela klassen är i klassrummet. Halva gänget jobbar med datorer. När de är klara får andra halvan ta över.

I El Salvador är det inte självklart att det finns datorer i skolan. Men i den här kommunen satsas det lite extra på datorer i skolorna.

– Titta vad jag har gjort, säger Daniela och visar skärmen. Det är mycket lila. Eleverna jobbar med bildbehandling och färgfält. Några tycker att det är lätt. Andra behöver hjälp.

– Glöm inte att spara, säger Mario.

– Vi har en dator hemma, berättar Jefferson.

Det har inte alla.

– Jag har en Ipad, säger Laura.

 

Det är olika med tillgången till teknik i familjerna. Alla barn i trean har TV hemma. Samuel brukar låna  mammas telefon. Laura har sin egen. Men den är inte med till skolan. De flesta barn här tror att de ska få en telefon när de fyller 15 år.

 

I en by på landet bor Celia. Hon har ström hemma i huset men inte rinnande vatten. Det måste hennes mamma gå och hämta. Mamma driver en affär och pappa sköter jordbruket. Celia går i sexan och har ingen egen telefon. Ett par av kompisarna har det men de är överens om att telefon, det skaffar man när man är arton år och tjänar egna pengar. Celia har ofta läxor som hon inte kan göra hemma.

– Ibland kör pappa mig till stan så att jag kan göra läxorna på ett internetcafé, berättar hon.

Celia och hennes kompisar tycker att det bästa med att bo där de bor är att vädret är bra och att de har utsikt över en vulkan. Och att det är nära till stranden så klart.

 

Text och foto: Andreas Hallman

 

Koll på tekniken

I El Salvador grejar Daniela med datorn i skolan. När får man en telefon?

Hos Mercy i Malawi saknas det ström. Om barn och teknik på olika platser. Rafiki förklarar det Globala Målet nr 9 om industri och infrastruktur.

Teknikpyssel: Stek en köttbulle!

Förintelsens minnesdag

Förintelsens minnesdag

Alla människor har samma värde. Och det är dessutom ett stort värde. Alla människor – där finns de du gillar med. Och du själv. Och de som du inte gillar!

Samma värde på alla.

Så här tycker inte alla. Men man kan lära sig av hur det blev i Europa när både de som bestämde och väldigt många vanliga människor tyckte att det fanns människor med sämre värde. Just idag är förintelsens minnesdag. Då kommer vi ihåg vad som hände. Judar, romer och fler grupper mördades – bara för att de tillhörde just den gruppen.

Du kan lyssna på Jovan som var 12 år när kriget tog slut. Han överlevde och kan berätta. Det finns på LevandeHistorias webb.

Man kan tänka mycket om detta: Hur kunde dom? Varför finns det människor idag som tänker som man gjorde på 1930-talet? Det viktigaste ändå tänker Rafiki är att våga säga ifrån när andra människor behandlas sämre. Och att komma ihåg att alla betyder alla.