Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Lätt att läsapuff-rattigheter

Författar Arkiv

Alinafe vill mer

Alla artiklar på temat: Ingen fattigdom

– Jag vill mer med mitt liv än att bara stanna hemma i byn och odla mat.

Det säger Alinafe som kommer från en mycket fattig by i södra Malawi.

– Jag vill hjälpa min by. Vi har väldigt långt till sjukhus och svårt att få tag på medicin när vi blir sjuka. Därför vill jag utbilda mig till farmaceut och ha ett litet apotek i byn. Då kan folk komma till mig och få medicin och goda råd.

Alinafe trivs och känner sig trygg med alla hon känner i byn men hon blir ledsen när många flickor tvingas sluta skolan efter bara några år. Så blir det när familjerna inte har råd att betala skolavgifterna.

Flera barn i Alinafes by har fått hjälp att betala sina skolavgifter. IM (Individuell Människohjälp) jobbar i området. De gav Alinafe chans att fortsätta i skolan och vidareutbilda sig. Allt tack vare faddrar i Sverige.

Nu är Alinafe 20 år och går sista året på universitetet i huvudstaden Blantyre.

– Snart kan jag börja hjälpa andra i min by, precis som IM och faddrarna hjälpte mig, säger Alinafe och ler.

Nyaing är 11 år och bor i norra Laos

Skolgång ger Nyaing nya möjligheter

Nyaing (till vänster) är elva år och går första året på Secondary school, Det är som klass 6.
Nyaing med skolkamrater.
Lektion i skolan.
Geografi står på schemat nu.
Lektion i skolan.
Rafiki med Nyaing och hennes klasskamrater.

Alla artiklar på temat: Ingen fattigdom

I norra Laos finns många vackra byar. De som bor där odlar ris och annat de behöver. Många av de vuxna har bara gått ett eller två år i skolan. De flesta har mat och klarar sig men lever ganska fattigt.

Rent vatten, sjukvård och skola kan finnas långt från där man bor. I dag kan de flesta gå upp till femte klass i skolan i många byar. Sedan slutar barnen eller så får de vandra långt för att komma till en skola som har de högre klasserna.

Nyaing är elva år och går första året på Secondary school. Det är som klass 6. Hon har äldre syskon som går på skolan och de bor vid skolan.

– Jag gillar ämnena i skolan. Särskilt lao och när det är dans på schemat, säger Nyaing. Favoriten på rasten är rattanball och på kvällarna tittar jag helst på ThaiTV.

I den by där Nyaing går i skolan finns ingen ström. Läxorna görs därför i ljuset av en ficklampa, eller tidigt på morgonen så snart det blivit ljust. Tv kan Nyaing se hos en lärare som har kopplat den till ett bilbatteri.

Varannan helg går eleverna hem till sina familjer. Det är långt. De flesta barnen berättar att de längtar efter sina familjer. Hela helgen hemma ägnar de sig åt att skaffa mat till nästa period på skolan. Föräldrarna har inte pengar att skicka med utan barnen skördar grönsaker och annat som de bär med sig.

Livet i byarna är tufft men med utbildning kan man få en annan framtid. Rafiki träffade Sakhao som är vuxen och som var den första i sin by som fick gå i skolan. Två dagar tog det honom att vandra till skolan.

Vad tjänade du på att gå i skolan?
– Jag kan läsa och skriva i dag. Det kan inte mina föräldrar. Jag är en av de få i min generation som kan ta ett jobb. Jag kan lära mig nya saker eftersom jag kan läsa, säger Sakhao.

Text och foto: Andreas Hallman

Sakir vill att fler tänker på naturen

Sakir bor tillsammans med sin familj i utkanten av Indiens huvudstad New Delhi. De bor i stadens fattigaste delar, i slummen.
Sakir lär sig mycket i skolan och på fritids. Han får ofta hjälp med läxorna av sin mamma och pappa.
Sakir bor vid en soptipp och hans familj lever av att sälja det som slängs på tippen. Ut ur soporna rinner gifter som smutsar ner vatten och natur. Det är farligt att leva där.

Alla artiklar på temat: Ingen fattigdom

Klockan närmar sig kvart i fyra och i klassrummet plockar Sakirs klasskamrater ihop sina böcker och pennor. Det är dags att sluta för dagen.

Sakir går i sjunde klass. Han började skolan när han var sex år. I dag har de tränat på engelska ord.

– God eftermiddag, vi ses imorgon! säger Sakir till sin lärare när han lämnar klassrummet. Varje dag efter skolan går Sakir till ett fritids. Ett center som Erikshjälpen stöder. Här träffar han sina vänner, sin lärare och lär sig mer om natur och miljö. Naturen är ett av Sakirs stora intressen.

– Jag bryr mig om växterna! Utan träd och växter skulle det bli svårt att andas, säger han. Vi får göra kulturella saker också. Sjunga indiska sånger, dansa och måla. Sen har vi dagar med sport. Det är roligt när alla samlas och gör saker ihop!

Sakir är miljöminister i barnparlamentet på centret. Det har han varit i snart en månad. Alla barn har en ministerpost och är därmed ansvariga för olika frågor i området. De tar beslut tillsammans. Sakir blev vald till premiärminister, men han ville inte ha den positionen. Istället ville han vara miljöminister – han bryr sig om växterna och vill jobba för att avlopp och vägar blir bättre i området. Både avlopp och vägar är fyllda med skräp. Det vill han ändra på. På centret har han lärt sig om sophantering.

– Vi måste prata med varandra om det, med våra vänner och familjer. Vi ska gå runt till alla hus och berätta att människorna måste kasta sina sopor i soppåsen och sedan lägga soppåsen i sopbilen som kommer en gång i veckan. Att det är viktigt att inte slänga skräp på vägarna och vilken roll växter och träd spelar i naturen. De är viktiga för att människan ska kunna andas syre, berättar han.

På sin lediga tid brukar Sakir ta hand om sin systers dotter som bara är tre månader gammal eller leka med sina kompisar.

– Vi brukar leka många olika lekar. Först leker vi en lek och sedan slutar vi med den och leker en annan lek, säger Sakir. Men något som han inte vill sluta med är cricket. Det är Sakirs favoritsport. Det fungerar nästan likadant som brännboll.

– Det är så roligt! säger han och ler.

Klockan åtta på kvällen är det dags att gå hem till familjen. Då kommer Sakirs pappa hem från jobbet. Pappa jobbar på soptippen. Där plockar han skräp som han säljer vidare. Det är ett farligt jobb. Många blir skadade och många blir sjuka eftersom det finns så mycket gifter på soptippen.

Sakir är glad när hans pappa kommer hem. Då får han hjälp med läxorna. Sakirs pappa slutade skolan efter femte klass, eftersom han var tvungen att arbeta för att bidra till sin familjs försörjning. Nu vill han att Sakir ska gå många år i skolan.

– Om jag inte har lust att gå till skolan en dag så säger mamma och pappa till mig att jag måste gå i skolan. Det är viktigt. Till exempel om man får ett brev hem, hur ska man kunna läsa det om man inte gått i skolan? säger Sakir. Sedan äter hela familjen middag tillsammans.

– Min favoritmat är all mat som min mamma lagar.

Efter middagen är det mörkt och dags att sova. Klockan sex på morgonen går Sakir upp för att göra sig iordning inför skolan.

– Man behöver sova länge, säger Sakir. Det är skönt att sova länge!

Text och foto: Amanda Lindström

Bildspel Hur bor barn?

Bildspel: Så bor barn

I en del klimat är det inte så stor skillnad mellan ute och inne. Den här familjen i Bangladesh lagar alltid sin mat utomhus. I Sverige är det mest på sommaren som de flesta flyttar matlagningen, eller rättare sagt grillen, utomhus.
Medan många av oss får boka tid i tvättstugan, eller kanske har en egen maskin att tvätta kläder i, går den här kvinnan i Bangladesh ned till floden när hon ska tvätta. Tider finns det gott om men vattnet blir lätt grumligt av det sediment (en tunn sandig jord) som öarna här består av.
Att vara nomad betyder att man flyttar runt. Kanske behöver ens boskap nya marker att beta på. Då flyttar människorna med djuren. Kanske kan man inte alltid ta med sig alla sina saker. Då kan det se ut så här. Här har en familj knutit upp saker i ett träd. ”Vi är borta men kommer snart tillbaka” skulle det kunna stå på en skylt här.
Shomi och mamma Omela bor på en ö i Jamunafloden i Bangladesh. Den svämmar ofta över och ibland försvinner hela öar. Efter en översvämning fanns bara taket kvar av familjens hus. Det används i dag som förråd. Här är det viktigt att snabbt kunna ta med sig sina saker när vattenmassorna kommer. På öarna här finns det på sina håll till och med flyttbara skolor.
I nordöstra Kenya är det öken och torrt. Ibland är torrperioderna längre än vanligt. Då är det svårt för mamma Gudo att hitta grenar och kvistar att bygga hyddor av. När det varit torrt alldeles för länge skyddar hyddorna inte längre mot solens värme på dagen. Och när regnet väl kommer blir det svårt för familjen att hålla sig torr och varm. Här häller Gudo upp majsvälling till sina barn.
I Kambodjas huvudstad Phnom Penh finns det, precis som i andra storstäder, både mycket rika och väldigt fattiga områden. När det är ont om plats för människor att leva på tvingas en del att bo på platser de annars inte skulle välja. Här bor familjer på en begravningsplats. Kanske tänker många inte ens längre på att de bor på vad vi skulle kalla en kyrkogård.

Alla artiklar på temat: Hur bor barn?

På pålar i Laos

På pålar i Laos

På pålar i Laos
Noys familj umgås gärna under huset, där är det skugga.
På pålar i Laos
Noy med sina yngre syskon. Lillasyster Phon vill bli polis.
På pålar i Laos
Noy har tagit på sig festkläder för att ta foton för Rafiki.

Alla artiklar på temat: Hur bor barn?

Barn bor på olika sätt i olika delar av världen. I norra Laos är husen byggda av trä för att det finns mycket skog. Husen är inte täta för det är varmt ute. Blir det kallt har barnen tjocka täcken. Noy och hennes familj är gärna under huset som är byggt på pålar. Där är det skugga. Uppe i huset finns det sovrum.

Text och foto: Andreas Hallman

Mercys nya hus

Mercys nya hus

Mercy leker med kusinerna. De leker familj.
I leken har Josef hittat en skadad giraff. Han hjälper giraffen.
Mercy har bäddat åt dockorna.
Ibland ser de giraffer och elefanter på riktigt i skogen. Mercy bor i Kenya, i Afrika.
Ibland ser de giraffer och elefanter på riktigt i skogen. Mercy bor i Kenya, i Afrika.
Josef kör bil.
Mercy bor med sin pappa och farmor. Farmor är snäll.
Mercy bor med sin pappa och farmor. Farmor är snäll.
Familjen har getter, höns och hundar.
Familjen har getter, höns och hundar.
Pappa lagar god mat.
Mercys pappa är bra på att göra tegel. Det kan han sälja.
Mercys pappa är bra på att göra tegel. Det kan han sälja.
Mercys pappa är bra på att göra tegel. Det kan han sälja.
Mercys pappa är bra på att göra tegel. Det kan han sälja.
Mercys pappa har byggt ett nytt hus.
Mercys pappa har byggt ett nytt hus.
Huset har en dörr med lås.
– Bra att man kan låsa, säger Mercy. Då kan pappa och farmor åka och jobba utan att tjuvar kommer och tar våra saker.
I huset sover Mercy och farmor.
Familjen har solceller på taket.
Familjen har solceller på taket.
- Med dem kan man få lampa i huset. Bra på kvällen när jag gör läxor, säger Mercy.
Med el från solcellerna kan man ladda telefonen.
Vid spisen är det varmt. Man får rök i ögonen.
Mercy vill att alla äter tillsammans.
Mercys familj har toalett ute på gården. På natten är det mörkt att gå på toaletten.
- Då följer farmor med mg, säger Mercy. Vi har en ficklampa.
Här laddas ficklampan.
Mercy går i klass 1. Hon har rosa skolväska.

Alla artiklar på temat: Hur bor barn?

Mercy är 6 år och bor i södra Kenya. Hon bodde tidigare i en hydda men hennes pappa har nu byggt ett hus av cement.

Nyss hemkommen från skolan är Mercy ute och leker på familjens gård. Hon leker ”familj” med sina kusiner.
– Jag tar hand om barnen, säger hon och pekar på fyra dockor hon bäddat ner i soffan.
– Vi leker att Josef är pappa och att han kör lastbil. Den andre kusinen, Munjao, är djurskötare i leken och vaktar vilda djur så ingen tjuvskytt kommer och jagar dem.

I Kenya är många vilda djur fridlysta och man får inte skada dem. I dag tar Munjao hand om en giraff som blivit skadad.
– Fast det är bara på låtsas, säger Mercy.
– Fast vi ser riktiga giraffer här ibland.
Det har till och med hänt att elefanter promenerat förbi familjens gård.
– Att leka familj är roligt. Då måste man ha ett hus och en säng, säger Mercy.

Mercys familj har precis byggt ett nytt hus. Förut bodde de i en hydda med grästak. Mercys pappa är duktig på att göra tegel. Han har tillverkat och sålt tegel så att familjen fått råd att bygga ett hus av cement. Plåttak, fönster och dörr har de också köpt.
– Dörr är bra för då kan man låsa, säger Mercy. Om man kan låsa kan alla åka och jobba utan att vara oroliga för att någon tar saker i huset under tiden.

Det nya huset har ett rum som de sover i och där de har sina saker. Nu kan de använda den gamla hyddan att laga mat i.
– Det blir en kökshydda, säger Mercy och skrattar. Toalett har de i ett hus längre ner i trädgården.
– Dit gillar jag inte att gå ensam på natten, säger Mercy. Då väcker jag farmor så följer hon med mig på toa. Vi har en ficklampa, det är bra när det är mörkt! Farmor är snäll, hon är min bästa farmor. Pappa är också snäll.

I kökshyddan eldar familjen med ved. Hyddan har ingen skorsten så röken stannar inne.
– Röken gör ont i ögonen, säger Mercy. Pappa tycker inte att jag ska vara där inne för det är inte bra att andas in röken. Den är farlig. Pappa andas in röken ändå eftersom han måste laga maten.

Text och foto: Bitte Arréhn

Abdias har ett fint hus

Abdias Dah är tio år och bor i Burkina Fasos huvudstad, Ouagadougou.
Bakom portarna till Abdias hus finns en liten innergård där familjen kan torka tvätt och parkera sina cyklar.
Abdias mamma jobbar på kontor och hans systrar studerar på universitetet.

Alla artiklar på temat: Hur bor barn?

I Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou bor Abdias Dah. Han är tio år gammal och bor i en stor villa med sin mamma, pappa och kusinen Jeremy.
– Jag har alltid bott här och jag trivs väldigt bra, säger Abdias.
– Min mamma jobbar för den burkinska folkbokföringen, pappa är pensionär och mina två systrar studerar på universitetet, fortsätter Abdias.
Han har en äldre bror också som bor i Taiwan i Asien där han går på ett universitet.

Hemma hos Abdias bor också hans mormor ibland. Mormor har ryggproblem och behöver ofta läkarvård som bara finns i Ouagadougou. Eftersom hon bor ute på landsbygden sover hon över hos Abdias familj när hon behöver åka till sjukhuset. Abdias delar rum med kusinen. – Egentligen är Jeremy min kusin men vi har bott ihop så länge att vi räknar varandra som bröder, säger Abdias med ett leende. Abdias tycker inte att det är särskilt jobbigt att dela rum med kusinen men önskar sig ett eget rum i framtiden. Som tur är håller familjen på att bygga om huset så med lite tur kanske Abdias önskan går i uppfyllelse snart. Han vet att det ska byggas till ett rum på övervåningen och tror att det kommer bli klart snart. Kanske kommer han få flytta in där, men det är inte bestämt ännu. Förutom det nya rummet har huset familjen bor i sju rum, om man räknar med köket.

Abdias familj har ganska gott om pengar. De har ett fint hus. De har rinnande vatten i köket och till toaletterna. Hans mamma lagar mat vid spisen i köket. I Burkina Faso bor det också många fattiga, som inte har rinnande vatten i sina hus.
– De får hämta vatten från pumpar och laga mat utomhus, berättar Abdias.
Abdias går i skolan en bit från hemmet. Han brukar inte gå dit själv eftersom trafiken i Ouagadougou är ganska farlig. Istället skjutsar hans föräldrar honom med bil till skolan. I skolan är hans favoritämnen historia, biologi och geografi. Abdias gillar att lära sig om hur hans omvärld fungerar och varför saker är som de är. Därför är det just dessa tre ämnen han gillar bäst.

I Burkina Faso är det väldigt varmt och på eftermiddagarna när Abdias kommer hem från skolan kan det vara 40 grader. När det är så varmt brukar han ta det lugnt och titta på tv:n de har i vardagsrummet. Abdias gillar tecknad film. Hans favorit är Dragon Ball och Naruto. När tv-programmen är slut för dagen gillar han att rita av karaktärerna från serierna han sett.

– När det är svalare ute brukar jag träna. Jag har en boxningssäck på rummet som jag boxar på. Annars pysslar jag ganska mycket. Mitt senaste pyssel är en snurra som är byggd av en bläckpenna och två korkar från PET-flaskor, berättar Abdias.

Abdias har tänkt ganska mycket på hur det är att bo i Burkina Faso. Han tänker att det är ett land där det finns stora skillnader i hur folk lever. Han själv, som är uppvuxen i en storstad, köper all mat i mataffären. De flesta i Burkina Faso bor på landsbygden. Där köper man inte mat så lätt. Där odlar man sin mat själv. Abdias tänker att det är bra att odla sin egen mat. Då behöver man inte lika mycket pengar.

Om du bor i en storstad och inte har mat att äta måste du låna pengar. Att låna pengar ger ofta problem. Abdias tänker att han själv skulle kunna bli bonde i framtiden. Eller advokat. Eller militär. Han har inte riktigt bestämt sig ännu.

Text och foto: Ella Li Jennersjö

Det är orättvist!

Protester

I helgen var det många som gick ut och marscherade och protesterade för att uppmärksamma att så många kvinnor och bäbisar dör när de ska födas. I 50 städer i Sverige gick man tillsammans. Man bar på skyltar där det stod:
Det är fuskigt att inte alla kvinnor får komma till sjukhus när de ska föda barn.


Många kvinnor får inte komma till läkare utan föder sitt barn hemma. 800 kvinnor dör varje dag i världen i samband med graviditet. För några år sedan var det dubbelt så många så det har blivit mycket bättre men mer måste göras.

Vad kan man göra: Massor! Det handlar om pengar, utbildning och rättigheter. Bara att se till att det finns barnmorskor som hjälper till när barn föds hjälper mycket. Att unga kvinnor får veta hur kroppen fungerar. Det är oftast fattiga som dör. Att vara fattig är svårt på många sätt. Man har inte pengar till mat, sjukhus eller transporten till en doktor. Jämställdhet mellan kvinnor och män måste också bli bättre. Det är bara kvinnor som kan föda barn!

Läs Globala målen nr 1 – Avskaffa all form av fattigdom, överallt.
Läs också globala målen nr 3 – Hälsa och välbefinnande.
Se www.globalamalen.se

Läs hur man kan minska mödradödligheten med IT. Sida.se

Kolla statistik här och här.