Rafiki reser
Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Barn berättarTema Återbruk
Lätt att läsapuff-rattigheter

I väntan på regnet

Elisabeth och hennes kompisar bor på en plats där det är väldigt torrt, i norra Kenya. Om man frågar dem vad fint eller bra väder är, skulle de nog svara: en regnig dag!

Elisabeth 329 - Kopia Elisabeth  Ålder: 15  
Klass: 8
 
Bor: Gangeisa, Kenya
 
Familj: mamma, pappa och sju 
syskon  
Gillar: fotboll
 
Drömmer om: att utbilda mig så att jag kan hjälpa min familj att få det bättre!
       

Åhej, åhå, åhej, åhååå. Elisabeth firar upp den vattenfyllda plastdunken ur brunnshålet. Det börjar ljusna ute nu och flera flickor har kommit till brunnen. Elisabeth firar ner det åtta meter långa repet igen, drar upp och fyller på vatten i den stora dunken. Hon fortsätter till den är fylld.
Med vana händer lyfter Elisabeth upp den gula dunken på ryggen och bär den ungefär som en ryggsäck. Hon går hemåt genom det torra, steniga ökenlandskapet med den tunga lasten och får se sig för så hon inte snubblar. Det är nästan så att de ljusa plastsandalerna hittar vägen hem till byn Gangeisa själva nu. För Elisabeth går till brunnen varje morgon innan skolan och varje eftermiddag.  

Att hämta vatten tar mer än en och en halv timma – varje gång. Vattnet är lite salt och inte helt rent, så  det måste kokas innan de kan dricka det. När Elisabet lämnat av vattnet hemma skyndar hon vidare till skolan. Hon har nära – det tar bara fem  minuter att gå dit! 311 - Kopia    
I skolan läser de engelska, matematik och mycket annat. Och på rasterna hittar de  på mycket roligt. – Jag gillar att spela fotboll och vara med mina vänner, säger Elisabeth och ler.
Hon  berättar om några utflykter de fått göra med skolan. Många av eleverna är födda i byn och  har inte sett så mycket annat tidigare. – Vi har varit i staden Marsabit som ligger åtta mil  härifrån, vi har gått på museum. Och vi har badat i Turkanasjön. Vi hade aldrig sett så  mycket vatten på en enda plats som i en sjö. Det kommer vi aldrig att glömma, säger Elisabeth och skrattar. En av hennes klasskamrater berättar att han nu vet  vad en ö är. Att få se en båt på riktigt var helt nytt för de flesta av dem.                  

Det är torrt i Gangeisa – regnet har inte kommit på ett helt år nu. Det brukar annars vara regnperiod två gånger om året. Elisabeth bor i norra Kenya och hennes familj är nomader som lever på boskapsskötsel.
Hennes pappa och två av hennes bröder som är herdar har tagit med familjens kameler och getter för att hitta bete. De är långt, långt borta och kommer inte hem på flera månader. Här i byn finns inget för djuren att äta.
Elisabeth och de andra som är kvar hemma får mjölk från några getter, som de kan ha kvar hos sig.
Chai-te dricker de varje dag. Det är gott, med socker och mjölk i. Som middag äter de ris eller ugali, en majsgröt. Brödet kallas chapati och är ungefär som våra platta tortillabröd som vi har till tacos.  

Runt om i byn hjälps man åt att hålla rent. Allt skräp samlas och bränns så det inte ska vara stökigt omkring manyattan (så kallas husen) och på andra ställen. Det blir ju en del skräp av 100 personer.

Elisabeth berättar att hon blir glad av att prata om förändringar som planeras i byn – och att hon är glad över att få gå i skolan. Hennes föräldrar har inte fått göra det. – Min dröm är att utbilda mig för att kunna hjälpa mina föräldrar. Jag skulle bygga ett bättre hus och ordna med rent vatten. Och jag skulle se till att alla mina syskon skulle få gå i skolan och utbilda sig, säger Elisabeth.  

I byn väntar man på regnet. För när det väl kommit dröjer det inte så länge innan det vuxit upp bete till djuren – och då kan alla papporna och syskonen flytta tillbaka till sina familjer igen.

Text: Helena Häggqvist/Camilla Sköld