karta
Rafiki reser
Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Barn berättarRafiki reser
Lätt att läsapuff-rattigheter

Idag är det inter­nation­ella familjedagen! (15 maj)

Grace bor på landsbygden i Zimbabwe i södra Afrika hos sina släktningar.
Graces föräldrar dog i aids när hon var fyra år. Det här är några ur hennes nya familj! Graces släktingar är glada över att hon bor hos dem.
Grace måste gå i två timmar för att komma till skolan: - På morgonen springer vi, men på hemvägen hinner vi leka, berättar hon.
Grace har ett par killingar: Sekai och Zambuko
Grace har en röd blus och knallröda byxor när Rafiki träffar henne. Kläderna är begagnade, och flera flickor får dela på dem. Men Grace är jättestolt – och hon är glad för sin stora familj.

Grace har inga föräldrar, de dog i sjukdomen aids för många år sedan. Men hon har ändå en jättestor familj! Hon bor hos sin farbror och hans fru och hon kallar dem för morfar och mormor. Här bor också deras många barn, barnbarn och ytterligare en föräldralös släkting. Familjen bor på landsbygden i Zimbabwe i södra Afrika. 

– Mamma och pappa dog när jag var fyra år. Jag saknar dem ibland men jag minns dem inte, säger Grace. Men jag har en ny familj och det enda som skiljer mig från en flicka som har riktiga föräldrar är att hon får se sin mamma. Det får inte jag.

Internationella familjedagen (15 maj) instiftades av FNs generalförsamling 1992. Denna dag uppmärksammas familjerelaterade frågor.

Väldigt många i Zimbabwe är föräldralösa för att deras mamma och pappa har dött i sjukdomen aids. Orsaken är ett virus som kallas hiv. Det förstör kroppens immunförsvar. En del av barnen bor ensamma kvar hemma med sina syskon, utan någon vuxen. Men de flesta föräldralösa barn får bo hos en släkting.

– Det är viktigt att ha en familj för att ha andra barn att leka med, berättar Grace. Och de vuxna tar hand om mig, ger mig mat och kläder. Jag kan prata om svåra saker med mormor och hon behandlar mig likadant som sina egna barnbarn, säger Grace.

Grace måste gå i två timmar för att komma till skolan.

– På morgonen springer vi, men på hemvägen hinner vi leka. Jag tycker om skolan och lärarna är snälla. Men en del saker förstår jag inte, särskilt i engelska. Men det bästa jag vet är skolan och att arbeta. Jag vill bli som min syster. Hon sköter hushållet i en familj.

Det finns kvinnor i byarna som bildar grupper som hjälper de föräldralösa barnen. Mormor Ruth är med i en kvinnogrupp som odlar tomater, majs och bananer för att hjälpa andra barn. Alla barnen hjälper till hemma och pojkarna får arbeta lika mycket som flickorna – det är ovanligt. I Zimbabwe brukar pojkarna inte behöva arbeta så mycket. Grace hämtar vatten, diskar, lagar mat, tvättar, arbetar med odlingarna eller sopar gårdsplanen på eftermiddagarna efter skolan. Sedan ska läxorna läsas. Leka får hon göra medan hon arbetar, på helgerna, på skolrasterna och så på väg hem från skolan förstås.

I Zimbabwe kostar skolan pengar. Grace kan gå i skolan eftersom biståndsorganisationen IM (Individuell Människohjälp) betalar hennes skolavgift och skoluniform. Hon har också fått en get som har hunnit få flera killingar.

– Mamman skrek och grät när de föddes, det var lite läskigt. Den första killingen fick jag ge bort till en annan föräldralös flicka, men jag har kvar Sekai och Zambuko! säger hon stolt och kelar lite med getterna. De är också min familj!

Text och foto: Anna Persson