Rafiki reser
Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Barn berättarTema Återbruk
Lätt att läsapuff-rattigheter

Lucka 15

Dagens lucka i Julkalendern

Tidigare luckor Julkalendern 2017 | Barnkonventionen

Artikel 7
Varje barn har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem.
Artikel 8
Varje barn har rätt att behålla sin identitet.

Sadaf är från Afghanistan

Sadaf Taie är från Afghanistan. Läs hennes berättelse om hur det var att komma till Sverige.

Min familj lämnade Afghanistan för att det var krig där och det är det fortfarande. Jag bodde i huvudstaden Kabul. Min pappa hade en egen affär där han sålde kläder. Mamma var hemma hos oss barn.

Jag började skolan när jag var sju år gammal. Det var en privatskola med 200 elever. I min klass var vi 30 stycken. Jag hade två olika lärare och jag lärde mig läsa och skriva på persiska och jag kan det fortfarande.

De största skillnaderna mellan Sverige och mitt hemland är vädret. Vi hade periodvis mycket varmt, särskilt på sommaren. Naturen ser olika ut, det är mycket torrt i vissa delar av landet. Här i Sverige finns det många sjöar och vattendrag och det regnar mycket här.

Vi kom till Sverige på hösten. Det första jag tänkte på när jag kom till Sverige var att det var fuktigt och kallt. Första platsen jag bodde i var Åseda där jag trivdes mycket bra. De var snälla och jag blev rättvist behandlad av lärare och elever. Jag kunde inte prata svenska, men de försökte förklara för mig genom lekar och gester. Jag gick i den skolan i tre månader. Sedan flyttade vi till Falun för att vi fick bostad där. De första månaderna hade jag inga vänner, för att jag inte var så duktig på att prata svenska.

Men en dag när jag satt ensam på en bänk, kom en av mina klasskamrater till mig och sa:
– Vill du vara med mig på rasten? Jag svarade ja. Efter det hade jag många vänner och bästisar.

Efter tre år bytte jag skola igen. Den skolan var mindre bra, för att många var mobbade. Alla tyckte olika och inte likadant som de som mobbade andra. Men som tur var blev jag aldrig mobbad. Efter ett år flyttade jag och min familj till Ekenässjön för att vi har släkt här.

När jag gick till skolan första dagen här var det många som ville vara med mig. Vi pratade mycket och berättade om oss själva så att vi skulle lära känna varandra bättre. De visade mig runt i skolan och ingen var blyg. Om man är blyg och inte vågar prata, så kan klasskompisarna bli osäkra och då pratar ingen. Man lär inte känna någon och då kan det lätt hända att man inte har många att vara med.

Nu går jag i Ekenässjöns skola. Jag trivs och alla är schyssta och snälla mot mig. Det första jag tänkte på när jag började i skolan här var att jag kanske inte skulle få några vänner. Men det blev helt tvärtom, jag fick många vänner. Mina klasskamrater är mycket omtänksamma och snälla.


Namnleken
Namnleken

Namnleken

Samla ihop dina kompisar och lek den här roliga namnleken! Ni behöver vara minst tio kompisar, ju fler ni är desto svårare och roligare blir det. Leken går ut på att byta namn med varandra genom att skaka hand. När alla fått tillbaka sitt eget namn igen är leken slut.

Så här går det till:
• Skaka hand med en av dina kompisar och säg ditt namn, t ex ”jag heter Julia”. Den du hälsar på säger sitt namn, ”jag heter Max” – och vips så har ni bytt namn så att du heter Max och den du hälsat på heter Julia.

• När du hälsar på nästa kompis säger du ”jag heter Max” och så byter du namn till det namn kompisen presenterar sig med. Sedan fortsätter du att hälsa på någon annan och så byter du namn igen.

• När du får tillbaka ditt eget namn ska du sätta dig ner och när alla sitter ner är leken slut.