Rafiki reser
Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Barn berättarTema Återbruk
Lätt att läsapuff-rattigheter

Lucka 22

Dagens lucka i Julkalendern

Tidigare luckor Julkalendern 2017 | Barnkonventionen

Artikel 17
Staten ska ta ansvar för massmediers roll när det gäller varje barns tillgång till information.
 
 
 
 

Jag önskar mig en ny mobil i julklapp!

Det är onsdag. Mattelektionen är slut. Treorna har rast. Några barn övar en dans inför ett uppträ- dande. Efter ett tag är nästa lektion igång. Hela klassen är i klassrummet. Halva gänget jobbar med datorer. När de är klara får andra halvan ta över. I El Salvador är det inte självklart att det finns datorer i skolan. Men i den här kommunen satsas det lite extra på datorer i skolorna.

– Titta vad jag har gjort, säger Daniela och visar skärmen. Det är mycket lila. Eleverna jobbar med bildbehandling och färgfält. Några tycker att det är lätt. Andra behöver hjälp.

– Glöm inte att spara, säger Mario.

– Vi har en dator hemma, berättar Jefferson. Det har inte alla.

– Jag har en Ipad, säger Laura.

Det är olika med tillgången till teknik i familjerna. Alla barn i trean har TV hemma. Samuel brukar låna mammas telefon. Laura har sin egen. Men den är inte med till skolan. De flesta barn här tror att de ska få en telefon när de fyller 15 år.

I en by på landet bor Celia. Hon har ström hemma i huset men inte rinnande vatten. Det måste hennes mamma gå och hämta. Mamma driver en affär och pappa sköter jordbruket. Celia går i sexan och har ingen egen telefon. Ett par av kompisarna har det men de är överens om att telefon, det skaffar man när man är arton år och tjänar egna pengar. Celia har ofta läxor som hon inte kan göra hemma.

– Ibland kör pappa mig till stan så att jag kan göra läxorna på ett internetcafé, berättar hon.

Celia och hennes kompisar tycker att det bästa med att bo där de bor är att vädret är bra och att de har utsikt över en vulkan. Och att det är nära till stranden så klart.


Leken ”Hur ändrar sig informationen?”

Skriv, gissa, rita!Ritleken är som viskleken – men du ska rita istället. Leken går ut på att man sitter i en ring och alla skriver ett ord. Sedan ska nästa man gissa vad det är och rita det. Bunten skickas vidare så att alla som leker får skriva, gissa och rita. Precis som på viskleken kommer nog informationen att ändra sig. Prova själva!

1. Man ska vara sju till tio personer. Om ni är tio personer behöver ni var sin bunt med tio små papperslappar som ska vara ca 7×7 cm stora, penna och sudd.

2. Sätt er i en ring, helst runt ett bord. Alla börjar med att skriva ett ord på översta lappen av pappersbunten. Det ska vara ett ord som inte är så lätt att rita. Man kan t ex skriva dammsugare, jul, tangentbord eller liknande. Man får inte använda pilar för att förtydliga bilden. Håll för så att ingen ser vad du skriver.

3. När alla skrivit ett ord ska alla skicka hela sin bunt samtidigt vidare till nästa person, personen ska läsa ordet och sedan lägga papperslappen med ordet i botten. Nu ska alla rita vad de läst på lappen. När alla är klara skickar man bunten vidare samtidigt.

4. Personen som får den nya bunten ska tolka bilden, lägga den underst i sin pappershög och skriva på översta lappen vad bilden föreställer. Man skickar bunten med papperslappar vidare och så fortsätter leken tills alla har skrivit eller ritat på alla buntar som skickats runt.

5. När bunten kommit tillbaka till första personen ska varje person redovisa sin bunt genom att bläddra och visa hur olika personer tolkade ord och bilder.

Det är en rolig lek och det blir många härliga skratt. Lycka till!