Abdullah var 2 år när kriget i Irak bröt ut. Nu är han 13 år och lever ett tryggt liv i Sverige.
Abdullah var 2 år när kriget i Irak bröt ut. Nu är han 13 år och lever ett tryggt liv i Sverige.
Irak (rödmarkerat) ligger i Mellanöstern.
Irak (rödmarkerat) ligger i Mellanöstern.

Abdullah minns kriget

Rafiki träffar Abdullah en härlig vinterdag. Han har ett stort leende på läpparna. Abdullah kom till Sverige som elvaåring. I dag är han tretton. Abdullahs familj bodde tidigare i södra Irak. Där ägde hans föräldrar en grönsaksaffär. Abdullah var två år när kriget bröt ut. När han var nio började det hända farliga saker i närheten av familjens hem. En bomb kunde explodera precis utanför lägenheten.

– En gång exploderade en bil klockan fyra på morgonen. Vi vaknade av smällen och av att människor skrek. Vi sprang därifrån.

Det var svårt att hitta ett tryggt ställe att bo på. Abdullahs familj bodde på nya ställen nästan varje månad. De tog med sig kläder och det allra viktigaste. Abdullahs föräldrar fick ta bussen till jobbet i butiken. Ibland sov de över i affären.

– Då var jag rädd och hade svårt att sova.

Bomber small nästan varje natt, minns Abdullah som säger att det var svårt att gå i skolan på grund av kriget och att det enda som fanns att äta var inlagda grönsaker.

Abdullahs pappa blev tillfångatagen tillsammans med femtio andra män. Det var en beväpnad grupp som skyllde flera bombdåd och andra problem på dem. Abdullahs pappa blev också misshandlad.

Mamma protesterade och skrek ”Han är bara ett barn!”

– En natt kom ett gäng från gruppen och tog både min pappa och min bror med sig. De misshandlade min bror. Mamma protesterade och skrek ”Han är bara ett barn!”.

När brodern kom tillbaka bestämde sig familjen för att han var tvungen att fly. Brodern och hans kusin flydde först men Abdullahs pappa tyckte att hela familjen borde lämna kriget.

– Vi bestämde oss för Sverige eftersom pappa hade läst att det var ett land som respekterade mänskliga rättigheter. Mamma skaffade pass åt oss och sedan sålde vi allt vad vi ägde, grönsaksaffären också.

– Vi åkte till flygplatsen på natten och flög från Bagdad upp till norra delen av landet. Sedan åkte vi buss till Turkiet. Där hittade vi en person som hjälpte oss att hitta en båt till Grekland. Vi åkte en liten gummibåt med fyrtio andra. När vi kom ut på havet gick båten sönder. Vi var ute på havet i sex timmar. Till slut fick vi hjälp av en större fiskebåt att ta oss tillbaka till Turkiet. Mannen som hjälpte oss från början ordnade en ny båt och den här gången kom vi till Grekland.

Efter lång vandring och resor med buss och tåg kom familjen till Sverige och Malmö.

– Det var svårt i början när jag inte kunde språket. Nu trivs jag jättebra i skolan och lär mig mycket. Jag har fått bra kompisar överallt, säger Abdullah.

– I Irak ville jag inte gå i skolan. Där blev man slagen om man hade glömt läxan eller inte hade skoluniform på sig. I Sverige har lärare och elever respekt för varandra. Det är bra, säger Abdullah som är glad för att få leva i fred.

Text och foto: Teresia Hördegård

Vi fick fly på natten

Abdullah är glad. Han kom till Sverige när han var 11 år. Nu är han 13 år. Abdullah bodde i Irak med sin familj. De hade en affär som sålde grönsaker. När Abdullah var 2 år kom kriget. Det är farligt att leva i krig.

Vi var rädda. Vi hörde bomber. En gång bombades en bil utanför Abdullahs hus.

Familjen kunde inte sova. De var rädda. De ville flytta.

Det var svårt att gå till skolan. Skolan var stängd ibland. Det var farligt att gå på gatan.

Militärer kom och tog Abdullahs pappa. Sen tog de min storebror, säger Abdullah. När pappa och bror kom tillbaka bestämde pappa att de skulle fly till ett annat land.

Pappa hade läst att i Sverige tycker man ”mänskliga rättigheter” är bra. Att det är fred. Att man kan gå till skolan. Att man inte slår barn i skolan i Sverige. Till Sverige ville vi flytta.

Vi fick fly på natten. Vi flög till Turkiet. Sedan skulle vi åka båt över havet. Vår båt gick sönder. En fiskebåt räddade oss. Vi var 40 personer på båten. Resan var väldigt lång.

Efter lång tid kom vi till Malmö. Prata svenska var svårt i början. Nu har jag fina kompisar. Jag trivs jättebra! Jag är glad att få leva här. I Sverige är det fred!

Text och foto: Teresia Hördegård

FNs Barnkonvention