Bissan går i trean på en skola i Kungsbacka utanför Göteborg, men hon har bott i ett annat land också. Bissan föddes i Syrien. Hennes familj bodde i den stora staden Idlib. Där gick hon i skolan och hennes föräldrar jobbade. När kriget kom tvingades familjen att fly.
– Först åkte vi till Turkiet. Därifrån fortsatte vi med båt. Den var väldigt full. Vi var 70 personer så båten sjönk nästan. Vi blev tvungna att kasta alla våra saker i vattnet så båten skulle bli lättare, berättar Bissan.
Resan var hemsk på många sätt. Det regnade och var kallt.
– En del frös och var blåa i ansiktet. Jag satt längst ner i båten och var jätterädd. Jag bad till Gud att han skulle hjälpa oss. Det gjorde han, annars skulle jag inte vara här. Gud är magisk, säger Bissan.
De kom till Grekland
När båten kom fram till Grekland fastnade den mot en stor klippvägg. Då kom en båt från den grekiska sjöräddningen och räddade alla passagerare.
– När vi kom i land blev vi hämtade av bilar som körde oss till ett stort hotell. Mamma fick inte plats i bilen så hon blev kvar. Då var jag så rädd att hon skulle försvinna. Men polisen hämtade henne till oss.
Bodde på flyktingförläggningar
När Bissans familj kom till Sverige fick de bo på olika flyktingförläggningar. Ett tag bodde de på ett nöjesfält i Småland som heter High Chaparall. Under sommaren är det många turister där, men på vintern hyrs husen ut så att flyktingar kan bo där.
– Vi fick bo i en stuga. Där kunde man inte laga mat så vi fick äta i en restaurang. Det var snällt men vi ville hellre laga vår egen mat. Det fanns ju inte så mycket att göra, säger Bissan.
Bissan hade helst velat gå i skolan, men på flyktingförläggningen fanns det inte någon.
– Vi lekte skola istället. Jag fick många nya kompisar och hade kul. Jag blev ledsen när familjer flyttades till andra förläggningar och mina nya kompisar försvann.
Skolan i Kungsbacka
Bissans fröken i Kungsbacka heter Ellen. Hon lär barnen att läsa och räkna.
– SO har vi också och ibland går vi till simhallen på idrotten. Jag gillar att vara med kompisar och få följa med dem hem och leka. Jag älskar att åka rullskridskor, men där jag bor nu är det så stenigt så det funkar inte så bra.
Vill vara allas kompis
Även om Bissan och hennes familj har fått det bra i Sverige saknar hon Syrien. Där bodde de grannar med hennes faster och kusiner.
– Vi lekte ofta och familjerna var tillsammans. Det saknar jag jättemycket. De är kvar i Syrien, tror Bissan.
– Det är väldigt bra här i Sverige, Det är inte krig heller. Det skulle jag vilja säga till alla som bor här. Och att jag skulle vilja vara allas kompis.