På bordet ligger en vit, vacker duk med spets. Beatrice har omsorgsfullt lagt böckerna i den ordning hon ska göra hemuppgifterna. Den viktigaste boken ligger överst.
Beatrice från Moldavien vet vad hon vill i framtiden "Jag vill bara vara lycklig och få göra det jag blir lycklig av."
Beatrice favoritbok är Historier och minnen. "Den beskriver hur det är att vara barn på ett sätt som både barn och vuxna förstår. Den blir aldrig omodern".
Beatrice favoritbok är Historier och minnen. "Den beskriver hur det är att vara barn på ett sätt som både barn och vuxna förstår. Den blir aldrig omodern".
Beatrice favoritbok är Historier och minnen.
Beatrice favoritbok är Historier och minnen.
Beatrice måste bli klar med sina uppgifter innan middagen ska serveras. Då blir skrivbordet ett middagsbord som hela familjen fyller med mat.
Beatrice måste bli klar med sina uppgifter innan middagen ska serveras. Då blir skrivbordet ett middagsbord som hela familjen fyller med mat.
Moldavien (rödmarkerat) ligger i östra Europa
Moldavien (rödmarkerat) ligger i östra Europa

Att läsa är det bästa Beatrice vet

Beatrice och hennes familj bor i Moldavien, ett litet och fattigt land i östra Europa. Där saknar många arbete. Därför flyttar många utomlands när de har blivit vuxna, så att de kan tjäna pengar och försörja sina familjer. Båda Beatrices föräldrar har jobb; mamma Tatiana är kock i ett storkök i byn och pappa Ghenadie är lärare i historia. Beatrice själv vet inte riktigt vad hon vill jobba med när hon blir äldre, men en sak är hon säker på:
– Jag vill bara vara lycklig och få göra det jag blir lycklig av.

Beatrice går i årskurs fem tillsammans med ett tjugotal andra barn. Favoritämnet är franska och i dag har hon fått läxa av sin lärare. Hon tar den översta boken i högen och börjar med att fylla i rätt franskaord i rätt mening. Moster Ludmila kommer in med en skrivbordslampa som hon sätter på bordet.
– Tack, säger Beatrice snabbt och tänder lampan innan hon fortsätter arbeta med läxan.

Det är en stor familj och de umgås väldigt nära varandra. Morföräldrarna bor också i huset, vilket är vanligt i Moldavien.

Barnen får tidigt lära sig att hjälpa till med att skörda, plantera och ge djuren mat.

I Razeni bor ungefär 7000 människor. Här finns en stor affär som bland annat säljer mat, kökstillbehör och kläder. De flesta familjer i byn odlar egna grönsaker på gården. Det är också vanligt att ha höns, ankor och grisar som ger både kött och ägg. Barnen får tidigt lära sig att hjälpa till med att skörda, plantera och ge djuren mat. När Beatrice inte är i skolan eller hjälper till hemma tycker hon om att umgås med sina vänner.
– På sommaren träffas vi i parken och läser böcker tillsammans, säger Beatrice.
Att läsa är bland det bästa hon vet. Ofta är det en i gruppen som läser högt medan de andra lyssnar. Sedan pratar de om berättelsen de nyss hört. Barnen har också med sig picknick som de dukar upp i gräset. Ibland får de med sig lite marshmallows och då njuter de lite extra, det är nämligen favoritgodiset.

Plötsligt kommer mormor in i rummet med tallrikar och bestick i händerna. Beatrice slår igen sin bok. Mormor säger till henne på rumänska* att det är dags städa för att maten är färdig. Strax efter kommer mamma Tatiana med en stor salladsskål. På ett fat finns den traditionella maträtten mamaliga, en gul majsgröt som till utseendet påminner om extra fast potatismos.

Moster Ludmilla och pappa Ghenadie kommer med extra stolar så att alla får plats runt bordet. Mormor springer snabbt ut för att hämta en stor glasburk med egengjord körsbärssaft till barnen. Medan Beatrice och de andra sätter sig till bords, serverar mormor drickan i små glas av kristall. Dessa höjer de sedan och brister ut i ett gemensamt noroc, som betyder skål på rumänska. Sedan tar de för sig av maten. Fläskkött, potatis- och kålpaj, kycklingsoppa, friterad fisk och kokta bönor är bara några av godsakerna som läggs på tallriken.

Ute har det blivit mörkt och Beatrice börjar bli trött efter en lång dag av skola och hemuppgifter. Snart är det dags att sova. Klockan börjar bli mycket och i morgon väntar en ny dag i Razeni.

Text och foto: Sofia Åström

Det finns ingen lättläst version av denna artikel.

Globala målen 4 - God utbildning
FNs Barnkonvention