Rafiki reser
Barn berättar
Lätt att läsa
Rättigheter
Barn berättarTema Återbruk
Lätt att läsapuff-rattigheter

Författar Arkiv

Alla kan vara kompisar!

Andrei och Marten från Estland

Andrei och Marten har varit kompisar sedan de gick i förskolan. De bor på samma gata i det lilla samhället Lihula i Estland och nu går de i femte klass. De tycker att det är viktigt att vara sjyst mot andra. Man kan faktiskt vara kompis med alla!

Andrei och Marten ses ofta. I skolan sitter de bredvid varandra och pratar mycket, alldeles för mycket, tycker läraren. De gillar att göra olika saker. Marten spelar fotboll och bordtennis. Han gillar att spela gitarr också, men han kan inte så mycket ännu.

Andrei tycker om musik. Han vill bli artist och får extra lektioner i solosång i skolan. Han spelar lite flöjt och piano.
– En del tycker att jag liknar en känd estnisk sångare. Jag vill bli lika bra som honom, säger Andrei.

Vi hälsar på pojkarna i skolan när de har matematik. Först får de lyssna när läraren förklarar, sedan får de jobba själva. Det viskas lite, men är ganska tyst i klassrummet. Plötsligt säger läraren att det är dags för ”avslappningsgympa”. Alla ställer sig upp och sträcker på sig och slappnar sedan av genom att sätta sig på huk. Det är ett bra sätt att få igång ”tänket”.

I slutet av lektionen får Marten gå fram och lösa ett tal på tavlan. Det är alltid pirrigt att gå fram inför klassen.
– I vår klass är de flesta kompisar. Ibland är det någon som är utanför, säger Marten.
Han förklarar att när han känner sig utanför kan han greja med sin telefon. Då tänker Marten inte på det som är runt omkring. För den som är blyg är mobilen bra att kolla i – fast då gör man själv så att man hamnar utanför.
– Det är bra att berätta för läraren när det händer något, säger Andrei, som brukar undvika bråk.
– Ibland är inte läraren där och då försöker vi reda ut det själva. Det är viktigt att vara sjyst. Man kan faktiskt vara kompis med alla!

Marten och Andrei berättar att de inte är tillsammans jämt. De har andra vänner också.
– Vi är kompisar ändå. När vi ses brukar vi spela dator eller bara sitta och prata.
På lov eller helger åker pojkarna och fiskar ibland. De bor bara ett par mil från havet, så det går snabbt att åka dit. Marten och Andrei pekar och retas med varandra och båda två säger:
– Han får bara små fiskar, det är jag som får de stora.
Sedan kommer de överens om hur det är – båda får de stora fiskarna.

Vad är vänskap?
Att ha vänner är viktigt. Att vara en vän är ännu viktigare. Tänk att ha vänner som man kan ha roligt tillsammans med och som man kan lita på. De flesta vill vara en bra vän, men ibland är det svårt. Varför är det så, kan man undra?

Hur är en bra vän?
Så här tycker några 10-åringar som Rafiki träffat:

Säger snälla saker
Hjälpsam
Låter fler vara med
En bra kompis
Säger hej
Säger förlåt
Pratar inte ”bakom ryggen”
Uppmuntrar andra
Generös
Pålitlig

Mercy lever sladdlöst

Hemma hos Mercy, som bor på landet i Malawi, finns inga sladdar. Nej, de har faktiskt ingen el alls.
Många av alla de saker vi använder varje dag behöver elektricitet. Till många byar i Malawi har elen ännu inte kommit.

 

Mercy är 10 år och går i klass 3

Mercy stiger upp klockan fem på morgonen. Då går hon med sin mamma och de andra kvinnorna i byn för att hämta vatten

för dagen. När de kommer tillbaka hjälper Mercy sin mamma med att göra upp eld och laga frukost till hela familjen.
Förutom Mercys mamma, pappa och syskon bor också barnens farmor och farfar här.
Frukosten består av majsgröt. Har de tur finns det lite socker att strö på gröten.

 

 

Sedan är det dags att gå till skolan.
Tillsammans med sina fyra syskon går Mercy den långa vägen till skolan.
På vägen träffar hon sina kompisar. Ibland har de chans att leka lite innan skolan börjar. I Mercys klassrum sitter barnen på golvet. Det tycker Mercy är helt okej.

– Vi är uppe och sjunger och dansar så mycket att bord och stolar bara skulle vara i vägen, säger hon med ett skratt.

Barnen samlas för att hämta vatten vid skolans brunn.

När resurserna är små använder lärarna mycket sång och musik som redskap för att lära barnen olika saker. Mercy och hennes skolkamrater tycker det är ett bra sätt att lära sig på och för dem känns det helt naturligt.  Sång och dans är en stor del av barnens vardag här i Malawi.

På lunchrasten hoppar Mercy gärna twist med sina kompisar. Rasten är, tycker hon, den allra bästa tiden på skoldagen men Mercy gillar lektionerna också. Hon tycker att det är viktigt att få lära sig läsa, skriva och räkna.

 

– Det är inte alla som kan eller får gå i skolan här, därför är jag väldigt glad att jag kan göra det. Jag vill bli lärare själv en dag så att jag kan lära ut till andra barn det som jag själv har lärt mig, säger hon.

 

 

 

Efter skolan går Mercy och hennes syskon hem. Där får hon hjälpa sin mamma med tvätten. Utan tvättmaskin är detta något de får göra varje dag. Det är ett tungt och tråkigt arbete, tycker Mercy men hon vet att ju snabbare arbetet blir gjort, desto snabbare kan de börja laga mat. Så här dags är Mercy riktigt hungrig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Middagen är alltid något som Mercy och hennes familj ser fram emot. Maten lagar och äter de tillsammans.
Kvinnorna i familjen hjälps åt med ”nsiman”. Det är Malawis nationalrätt och är en tjock gröt gjord på majsmjöl. Den äts tillsammans med olika grönsaker.

Vid speciella tillfällen lagar familjen kött till nsiman. Under tiden de lagar maten sjunger Mercys mamma tillsammans med de andra och alla blir på glatt humör. När maten är klar väntar Mercy och hennes syskon och kusiner ivrigt. De vuxna får alltid ta mat först.

Familjen lagar mat över öppen eld.

 

Mercys liv är långt ifrån Snapchat och internet. Hon lever som många levde förr i tiden i Sverige utan el och vattenkran i huset.

När elen kommer till Mercys by kan många arbetsuppgifter bli enklare.
Med elektricitet i huset kan man ha maskiner som gör mycket av det tunga och tidskrävande jobbet och då går det också att ladda mobiltelefoner.

Text och Foto: Sabina Boije af Gennäs
Globala målen 9

GLOBALA MÅLEN NR 9: Hållbar industri


Målet är att öka industrin, även i fattiga länder, så att fler får arbete.
Industrin ska utvecklas med miljövänliga tekniker så att människor mår bra.
Målet vill ge möjlighet till teknikutveckling och forskning och nya uppfinningar.

Vägar, elnät och internet kan med ett annat gemensamt ord kallas för infrastruktur.
Om infrastrukturen är bra och hållbar så är det bra för ekonomin och för att människor ska få det bättre.

Att det ska vara hållbart betyder att det inte ska skada miljö eller människor – varken nu eller i framtiden.

Mål nio har flera delmål som ska nås fram till år 2030. Extra mycket ska det satsas på fattiga länder.
Men delmålen handlar också om att se till att den infrastruktur och industri som redan finns i alla länder förbättras.
Sverige har en hel del att jobba med.

Ett delmål handlar om att öka tillgången till informationsteknik och att jobba för att alla människor på jorden ska ha tillgång till internet senast år 2020.

 😉  Innovationer betyder ungefär samma sak som ”uppfinningar” eller ”att tänka nytt”.

Bitte och Rafiki på Zanzibar

Jag sätter mig på en båt och tittar ut över indiska oceanen här på Zanzibar
– då kommer båtägarens son och undrar vad jag håller på med!

Han berättar att hans pappa är fiskare och att han heter Saidi. Han frågar om jag har någon penna. Det är liksom väldigt bra att ha penna i skolan, säger han.

Saidi går i tredje klass här i byn. I Saidis klassrum finns inga bänkar.
– Det kvittar för det är så många barn i klassen så bänkar till alla barn skulle inte få rum i alla fall.  

– Vi lär oss till exempel swahili och engelska, det är bra!
Om man kan engelska kan man prata med alla som kommer och vill bada här, säger han.
Hit till Zanzibar kommer många turister.

img_3982-kopiaSaidi är väldigt bra på att simma. Han brukar följa med sin pappa ut och fiska barracuda, kingfish och olika sorters bläckfisk.

Mask till fisket gräver de upp i sanden i vattenbrynet. En bit ner i sanden hittar de långa stora maskar. Saidi hjälper sin pappa gräva men det är roligare att bygga hus i sanden.

 

 

Saidi har byggt en båt av en flipp flopp-toffel med segel. Den funkar perfekt!

Hälsningar från Saidi, Rafiki och Bitte

Se varandra

När du är med mamma eller pappa på matbutiken träffar du kanske någon som sitter utanför. En person som kanske säger hej, tittar på dig och ibland ber om en slant. Ibland finns det en liten skylt bredvid som berättar någonting om personen.

img_4416-kopia

Har du pratat med kvinnan eller mannen
utanför mataffären någon gång? Vet dufragor-bild
varifrån hon eller han kommer?

Det är ofta en mamma eller pappa som kommit från ett annat land, kanske från Rumänien.

Hon eller han har kommit hit för att göra livet bättre för sina barn. Det var säkert inte ett lätt beslut.
Nu bor barnen kanske med mormor, farmor eller något äldre syskon. Barnen saknar sina föräldrar lika mycket som föräldrarna saknar sina barn. Det blir inte samma sak när inte mamma och pappa är hemma. Kanske finns det inte längre någon vuxen hemma som uppmuntrar barnen att gå till
skolan. Barnen kanske rent av tror att det är bättre om de hjälper till hemma istället för att gå i skolan.

Rumänien är ett land med stora skillnader mellan fattiga och rika, berättar Ulrika Toorell som jobbar på Erikshjälpen med att göra livet bättre för barn. För många är livet tufft, särskilt för romer. De har varit diskriminerade sedan lång tid.
Förr i tiden var de slavar som såldes som varor i en butik. Många romer upplever fortfarande att de behandlas illa och det är nästan omöjligt för dem att hitta jobb.rafiki-tyngdlyftare
Det kan bli bättre om de åker utomlands. I andra länder, som Sverige, finns det en möjlighet för föräldrar att få ihop lite mer pengar.
För många romer är det väldigt svårt att hitta jobb i andra länder också. Särskilt när man inte kan språket och inte har gått mycket i skolan. Då är ibland tiggeri enda möjligheten att få ihop en inkomst.

Sverige beskrivs ofta som en vänlig plats, säger Ulrika, att människor är godhjärtade och att till och med polisen är vänlig.
Men även här är det vanligt att romer behandlas dåligt. En del får höra hårda ord. Andra blir hotade eller slagna. Därför är det väldigt viktigt att visa sin bästa sida när vi möter nya människor.

cluj_rumanien7741-kopia

 

 

 

När du kommer till matbutiken, tänk på att den som sitter utanför kan vara någons mamma eller pappa. 

När de träffar sina barn igen vill de säkert ha med sig något till dem. Inte bara pengar utan också fina minnen och något bra att berätta för familjen. När man har blivit illa behandlad är det inte lätt att lita på människor och att känna sig omtyckt. Det är viktigt att vi ser varandra, hälsar och ler.

Text: Marcus Nilsson

Nu vågar Szandra drömma om framtiden

 Jag gillar inte när mamma reser bort!

zsandra_8397-kopiaszandra-presentation-bild

I ett av klassrummen på After school i en by nära ungerska gränsen pysslar barnen för fullt med papper, lim och saxar.

After school är en slags extraskola på eftermiddagarna. – Vi lär oss att klippa, säger Szandra.
Hon berättar också att hon och de andra barnen får öva på att läsa och skriva. – Och vi lär oss att man ska vara snälla mot varandra, säger hon.
Szandra och flera av de andra barnen på After school är romer. I Rumänien är det vanligt att romska barn inte går klart skolan utan hoppar av. I skolan blir många barn retade.
En del klasskompisar kan säga att romer är äckliga och smutsiga. Ibland säger även lärarna sådana saker.
Eftersom många romer hoppar av skolan är de flesta vuxna inte så bra på att läsa, skriva och räkna. Många mammor och pappor kan därför inte hjälpa sina barn med läxorna.
Men på After school kan barnen få läxhjälp. Där finns duktiga lärare som hjälper barnen och som uppmuntrar dem att våga tro på sig själva. Barnen får också pyssla, äta och tvätta sig, eftersom de flesta inte har dusch hemma.zandra_8484-kopia

På väg hem från After school berättar Szandra att hon har två yngre syskon och en hund som heter Rex. Vägen till området där Szandras familj bor är lerig. Husen är små och flera är lagade med brädbitar, plast eller vaxdukar.
Många av familjerna har svårt att få ihop pengar som räcker till hyra, ved och mat.

– Ibland åker min mamma till Tyskland för att jobba, berättar Szandra.
Mamma Jmola städar utanför familjens lilla hus när vi kommer fram. Hon berättar att hon har varit sen med att betala hyran.
zsandra_8324-kopia– Jag kan inte få något jobb här i Rumänien, för alla arbetsgivare här kräver utbildning. Så jag åkte till Tyskland. Men jag längtade efter barnen varje dag när jag var där, säger hon.
Szandras mamma Jmola gick aldrig klart skolan, men det vill hon att Szandra och Szandras syskon ska göra.
– Jag är väldigt glad över att Szandra kan gå på After School. Jag vill att mina barn ska få chans till ett annat liv, säger Jmola.

Minoriteter – dem det inte finns så många av

Barnkonventionen artikel 2
Alla har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Sverige är hemland för romer sedan lång tid. I Sverige finns fem nationella minoriteter.
Det är grupper av människor som bott här länge och som har en egen kultur och ett eget språk. rafiki-i-skidbacken
Språket ska ha talats i Sverige i minst tre generationer.
Det finns lagar som skyddar minoriteters rättigheter.

Så har det inte alltid varit. I Sverige finns en lång historia där människor diskriminerats för att de tillhört en minoritet.
Sverige har fem erkända minoritetsgrupper; judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.
En del människor som hör till en minoritet vill gärna berätta om det för andra och sprida kunskap. Andra väljer att hålla det privat.
I Sverige finns också andra grupper som flyttat in men som inte levt i landet så länge. Om hundra år kanske vi har fler nationella minoriteter.

Judar
har bott i Sverige sedan 1700-talet. Under 1900-talet flyttade också judar som behövde skydd hit. Många judar talar jiddisch men för
de flesta är det ett språk som mest används i samband med judiska högtider. Till vardags talar de flesta svenska.

Romer 
Det finns olika romska grupper. Resandefolket och andra romska grupper har funnits i Sverige sedan 1500-talet. De romer där kvinnorna har speciella dräkter kallas finska romer och kom hit under 1900-talet. Under hela
tiden har romerna varit mycket diskriminerade.
Romani chib heter språket som har många varianter. Även på senare tid har olika romska grupper flyttat till Sverige.

Samerna
är ett urfolk som bor i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Folket och området de borpå kallas Sápmi.
De talar samiska men det finns flera språk. Det vanligaste är nordsamiska.

Tornedalingar 
I gränslandet mellan Sverige och Finland hade folk flyttat runt. När länderna delades fick inte de finsktalande som bodde
i Sverige tala finska. De skulle bli svenskar. Så kulturen nästan försvann. Idag kan de tornedalingar som vill få lära sig meänkieli. 
Många har vuxit upp utan att få tala sitt språk.

Sverigefinnar.
Fram till år 1809 var Sverige och Finland ett land. Då flyttade man runt i hela landet. Många jobbade i skogen eller i gruvor.
Andra bodde i sin huvudstad – Stockholm. Även senare har många flyttat till Sverige för att söka skydd undan krig eller för att arbeta.
Många som kallar sig sverigefinnar är födda i Finland men deras språk finska har talats i Sverige i hundratals år.

 

 

En pappa som fått jobb

networks_7124-kopiaI en annan by i Rumänien sitter Viorel och gör armband och flugor av läder. Viorel har tre barn som är mellan 1 och 7 år gamla. Äldsta barnet går i skolan och det näst äldsta går i förskolan.
Förr reste Viorel utomlands för att försöka få ett jobb, men nu har han ett fast jobb i läderverkstaden Dece i sin by.
– Jag är glad att jag inte behöver åka till Italien igen för att leta efter arbete, säger han.

Viorel jobbar åtta timmar om dagen i Deces läderverkstad.networks_7130-kopia


Innan han fick det jobbet hade han svårt att få ihop pengar så att det räckte till hans familj. Därför åkte han flera gånger utomlands och letade efter jobb. Viorel hade hört att det skulle vara lätt att tjäna pengar utomlands.
– Men jag märkte att det inte var så. Jag jobbade när jag kunde, men det var svårt att hitta jobb. Jag ville inte bara sitta och göra ingenting så därför återvände jag till Rumänien, berättar han.
De gånger Viorel har rest utomlands för att jobba har familjen varit kvar i Rumänien.
– Min familj är tacksam över att jag nu kan vara hemma hos dem. Och det är jag också, säger han.